När jag läser det jag skrivit om att mötas så kommer jag på att jag själv tycker att det är ganska skönt att vara anonym. Att jag tycker om att jag kan vara i min egen bubbla mitt ibland alla andra människor. Om någon tar kontakt uppskattar jag det mycket men under vissa villkor. Det finns någon typ av tidsram som måste hållas annars känner jag att hon eller han har gått över en gräns och jag tappar koncentrationen på samtalet och börjar istället tänka på vart mötet ska ta vägen. Dvs om personen vill något mer än att bara prata med mig just då för att hon eller han hade lust!!!
Konstigt!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Alltså så fortsätter vi säga hej till främlingar och skapar nog därmed mer öppenhet men försöker att samtidigt att inte döma ut de tråkmånsar som bara stirrar konstigt tillbaka när vi gör det för de kanske inte är tråkmånsar utan bara väldigt trötta... eller nåt sånt - jag ska försöka tänka på det :)
Just nu säger inte jag hej till alla på en av mina större arbetsplatser. Det är otroligt skönt. Förr gick jag omkring och hälsade sa hej, kände in personen jag mötte, samtalade lite,knöt an till deras förra samtal, såg dem mm mm Jag gör inte det längre. Nu gör jag det till intuitiva möten som sker om de sker, utifrån min närvaro och min önskan. Det är såååå skönt och hänsynslöst befriande.
maria
maria
Skicka en kommentar