lördag 20 december 2008

jul

Nu åker jag mot vitare breddgrader med 90-100cm snö och branta backar:) Ut i skogen, långt ifrån civilisation och datorer.
God Jul

tisdag 16 december 2008

post

Sitter och skriver julkort. Är glad för det, det var många år sedan. Fick ett från min syster häromdagen. Kuvertet låg där på hallgolvet och jag tänkte: ett brev! Ett personligt brev! Vem kan det vara ifrån?

Tänk, det lilla kuvertet bara låg där - utan att ha en aning om vilka förväntande skutt det gav i mitt inre.

Jag lyfte upp kuvertet, vände på det några gånger, läste av handstilen noga, funderade några varv kring vem det kunde vara ifrån, vägde de olika evetuella avsändarna fram och tillbaka med min kille, tittade på poststämpeln, kom fram till att det var från Stockholm och att det antagligen var ett julkort. Sen öppnade jag det, efter att ha frågat om det var okej att just jag öppnade, och där låg ett foto. Ett foto på min äldsta syster med familj. Ett julkort.

Vi satte kortet på kylskåpet!

Om någon hade filmat den här lilla sekvensen och låtit en infraröd kamera följa mitt inre med pulsen som höjdes, värmeutvecklingen och den ökade aktiviteten i känslocentrum med serotoninpåslag - skulle många många fler skicka en liten hälsning via post!!!!

söndag 14 december 2008

Behöver julstäda

Behöver rening, rensa ut dammet som täcker min blick. Konflikthärdar gör synen grumlig. Täcker självklarheten, sopar över den rena sanningen. Har tappat rodret eller kanske har jag för många roder i min hand. Kan inte styra längre. Någonstans drogs centerboarden upp, jag snurrar, virvlar i dammiga karuseller av andras illamående. Andra som jag älskar djupt.
Nu börjar mitt bloggande, illamåendets och dammets fiende, renande o rensande.
Tack Filippa.
Maria

torsdag 11 december 2008

Mötet mellan människor

Någonting jag ofta tänker på är mötet mellan människor, särskilt i vardagen. Jag finner det mycket intressant att bara se, höra eller känna doften av en annan människa för ett litet ögonblick. Det ger mig förnimmelser, minnen, en våg av känslor som rädsla, glädje och trygghet.

På bara någon sekund har vi bestämt hur den andra människan är. Allting sker snabbt i vårt undermedvetna och vi måste vara vakna och observanta på dessa tankar och inte ta dem för givna eller tro att de är sanna. Tankarna bygger ofta på tidigare erfarenheter och referensramar. Om man t ex får upp negativa tankar om en annan människa så bör man fråga sig själv varför man får en negativ bild och varifrån den kommer. Kan det vara så att tanken säger mer om mig själv än om den andre? Först när individen vågar göra detta har den en möjlighet att möta den andra människan på ett öppet och nyfiket sätt. Vilket jag tror man kan göra genom att medvetandegöra sin egen rädsla.

Man får aldrig glömma att det är min egen tolkning av verkligheten som också skapar verkligheten i stunden och i längden.

Att mötas mellan gränser som; generationer, social tillhörighet, sexuell läggning, etnisk tilhörighet eller annat, är något som för många kan vara svårt och för andra enkelt. Mötets eventuella svårigheter grundar sig vanligtvis i samma sak, en rädsla som ofta bygger på lättja eller okunskap.

För att bli av med okunskap så måste vi uppmuntra vår nyfikenhet och lita på den mänskliga varelsens lust att utvecklas och lära sig nya saker. Författaren Kaj Pollack säger t ex att man bör se andra människor som givare av kärlek eller som rädda människor som ber om kärlek. Ta med den tanken i nästa möte och se vad som händer med dig och den andre!

Om en situation uppkommer där man anser att man borde göra något, men kanske väljer att inte göra det, är det viktigt att rannsaka sig själv: varför väljer jag att inte göra något trots att min impuls säger att jag borde. Är det en rädsla hos mig att avvika från normen? Eller kanske en rädsla för att göra bort mig? Eller är det något som påminner mig om något som jag upplevt tidigare?
Om någon t ex säger något nedlåtande om homosexuella kanske man väljer att inte ifrågasätta det då det kan vara en jargong i gruppen eller en grupp där man är ny som medlem. Men vad händer hos individen i gruppen när du tillåter denna jargong att pågå? Hur ska gruppmedlemmen, och gruppen i sin helhet, förstå att det hon/han sagt inte är okej om man inte förmedlar det? På så sätt fortsätter diskriminering och kränkande handlingar/uttryck att leva – pga en passiv social miljö, som i det här exemplet också kan grunda sig i ren lättja.

Tänk vilken effekt det skulle kunna ge om alla människor, alla gånger de anser någon göra fel, uppmärksammar personen om det. Om vi valde att uttrycka det vi känner, tänker eller gör det vi anser rätt i så många situationer som möjligt skulle vi kunna flytta berg.

Vart vill jag nu komma med allt det här?

Att vi människor bär ett ansvar för våra handlingar. Ett ansvar vars effekter sträcker sig hela vägen ut i världen. Jag påstår att många av världens problem, som konflikter och krig, skulle kunna elimineras om individen tog ansvar för sina tankar, handlingar och respekterade sina känslor i vardagen. Man brukar skämtsamt säga att alla egentligen bara behöver en kram – men tänk om det vore så enkelt – som Kaj Pollacks tanke ovan.


p.s. det här inlägget är min sambos som skapats under samtal ikväll. d.s.

tisdag 9 december 2008

ljus

Har ni märkt att det blivit ljust ute?
Mitt i det mörka glittrar stjärnor av alla de slag. Glittret speglar sig i fönstren, i vattenpussarna och i människors ögon. Det smittar och det blir ljusare.

Blir det ljusare blir det också lättare att se varandra och andra, som kanske inte ser glittret utan att nån visar att det finns.
För visst finns det.

Vi får bara lov att hjälpas åt och flytta på alla saker som står i vägen ibland.

lördag 29 november 2008

Katten med bjällra

Såg en katt tidigare idag, eller hörde snarare! Det var det jag reagerade på. En katt som smyger över gatan med bjällra, den rörde sig som att den skulle smyga men samtidigt kastade den blicken hit och dit som om den vore jagad.

Kan det ha varit bjällran som jagade den?

Vad jag förstår så lever i stort sett katten på att ligga på lur, smyga och jaga. Vad händer med katten när bjällran tar den möjligheten ifrån den?

Låt bjällran fira att det närmar sig jul någon annanstans och katten leka fritt!!!

Mötas forts.

När jag läser det jag skrivit om att mötas så kommer jag på att jag själv tycker att det är ganska skönt att vara anonym. Att jag tycker om att jag kan vara i min egen bubbla mitt ibland alla andra människor. Om någon tar kontakt uppskattar jag det mycket men under vissa villkor. Det finns någon typ av tidsram som måste hållas annars känner jag att hon eller han har gått över en gräns och jag tappar koncentrationen på samtalet och börjar istället tänka på vart mötet ska ta vägen. Dvs om personen vill något mer än att bara prata med mig just då för att hon eller han hade lust!!!

Konstigt!!!

onsdag 26 november 2008

Mötas

Jag funderar ibland på varför människor inte vågar prata med varandra.

När man står i t ex en kö... vad är det som stoppar oss att prata med varandra?
Vi borde, på nåt sätt, få ut mycket mer av livet om vi alla kunde mötas med precis den frågan som vi har. Den kan vara alltifrån: när går bussen? till vilka fina byxor du har, var har du köpt dem? till fint väder! Vilket som!

Människor möts, tycker jag, på ett plan men på ett annat plan så tvingar de sig själva att hålla ett avstånd som är helt onödigt men som nån typ av konvention har fått oss att skapa och vidmakthålla.

Den konventionen försöker jag bryta sönder genom att le mot folk på spårvagnen eller på gatan, eller säga hej till någon som absolut inte verkar vilja ha någon kontakt. På det sättet hoppas jag att det kan smitta och sprida sig så att folk, till slut , kanske också börjar le mot varandra och hälsa fast det inte alltid är välkommet.

fredag 14 november 2008

Att känna på sig att man kan bli gravid?

Idag pratade jag med en vän som just fått en liten bebis som nu ligger naken på hennes mage. Hon vill inte ha några kläder på sig utan bara ligga där, naken, på annan naken hud. Vilket mirakel, brukar vi utbrista! Och det visar sig att det är ett smärre mirakel.

Sen länge har det upprört mig att man i Sverige delar ut p-piller till i stort sett alla tjejer som besöker en ungdomsmottagning. Jag jobbar inte själv på en ungdomsmottagning men har arbetat med ungdomar sedan drygt 10år tillbaka och majoriteten av dem jag har träffat går på piller, även om de bara har haft sex en gång i livet. Vilket även min tids ungdom vittnar om. Varför upprör nu det här mig. Jo, visst är det underbart med sex och att alla har rätt och nära till njutning utan att behöva tänka på att skydda sig mot en eventuell graviditet (att sen alla andra möjliga små bacilusker kan rusa in, lämnar jag till ett eventuellt framtida inlägg) men när möjligheten eller risken att bli gravid är så pass liten som den är och biverkningarna på pillrena så stora som de är ger det mig funderingar.

När jag talade med en kollega för några veckor sedan om mitt preventivmedel så sa hon: va! varför använder du preventivmedel? Varför gör du inte bara slem-testet?
Jag kände mig ganska förvirrad, som 38-åring med fast relation sen ett tag och många års arbete med ungdomar och relationsfrågor tycker jag mig veta det mesta kring hur man kan och bör göra för att skydda sig men det här var något helt nytt.

Slem-testet går till så att du stoppar in två fingrar i slidöppningen, får ut lite slem, tar slemmet mellan pekfinger och tumme och för sen isär fingrarna långsamt. Om slemmet bildar en tråd som håller när fingrarna är helt isär så har du ägglossning. Kanske låter det lite äckligt och "slemmigt" men det fungerar enligt arbetskamraten som använt sig av detta under majoriteten av sitt vuxna liv. Till det här bör man ju veta ungefär när man har ägglossning vilket hos de flesta infaller cirka en vecka efter mens. Ägget lever cirka 1dygn och det är alltså under detta dygn, och vid sex dygnet före (eftersom spermierna lever 24timmar), som man kan bli med barn. Alltså endast under två dygn av månadens 30/31!!!

Vart vill jag nu komma? Jo, p-piller har massor av biverkningar. Bland de vanligaste är bl a minskad sexlust och depression. Om tanken med p-piller skulle vara att ungdomar ska njuta mer av sex utan att riskera att det blir barn går inte ekvationen ihop för mig. Personerna måste väl i första hand bli sugna på att ha sex före de kan ge sig hän i njutning. Om då tjejen eller kvinnan redan tappat sexlusten, pga pillret, blir det svårt att överhuvudtaget få till ett sexuellt möte eller i alla fall ett jämlikt sådant.

Jag har försökt att komma på någon annan anledning till att man vill (min bedömning) att unga tjejer ska äta p-piller men eftersom det enbart skyddar mot att bli gravid har jag inte kommit på något annat än att vi i så fall lever kvar i nån gammal traditionell samhällelig uppfattning om att mannen har större sexlust än kvinnan och bejakar det synsättet i vårt sätt att hantera preventivmedel.

Den stora frågan är nu: Varför lär man inte unga kvinnor att de själva kan lära sig när de har ägglossning och hur man gör för att kontrollera att man har den? Varför lär man inte heller unga tjejer och killar att man enbart kan bli gravid cirka 2dygn per månad? Tänk vilken frihet det skulle innebära för alla kära, förälskade och sugna, och kanske skulle man då också orka och vilja ta ansvar för de situationer då det finns risk för smitta och använda kondom.

Effekterna av att frångå p-piller och istället lära känna sin egen kropps signaler kan man inte förutspå men de negativa effekter vi idag vet att p-piller ger borde räcka för att samhället skulle välja ett nytt alternativ. Om vetenskapen inte ännu är redo för detta naturliga alternativ finns det en liten apparat att köpa på internet - Persona - som räknar ut exakt när just Du har ägglossning varje månad.

lust första dagen

Med spännade pirr i magen sitter vi framför burken och längtar efter en blogg för oss att dela tankar tillsammans med er på/Filippa