tisdag 16 december 2008

post

Sitter och skriver julkort. Är glad för det, det var många år sedan. Fick ett från min syster häromdagen. Kuvertet låg där på hallgolvet och jag tänkte: ett brev! Ett personligt brev! Vem kan det vara ifrån?

Tänk, det lilla kuvertet bara låg där - utan att ha en aning om vilka förväntande skutt det gav i mitt inre.

Jag lyfte upp kuvertet, vände på det några gånger, läste av handstilen noga, funderade några varv kring vem det kunde vara ifrån, vägde de olika evetuella avsändarna fram och tillbaka med min kille, tittade på poststämpeln, kom fram till att det var från Stockholm och att det antagligen var ett julkort. Sen öppnade jag det, efter att ha frågat om det var okej att just jag öppnade, och där låg ett foto. Ett foto på min äldsta syster med familj. Ett julkort.

Vi satte kortet på kylskåpet!

Om någon hade filmat den här lilla sekvensen och låtit en infraröd kamera följa mitt inre med pulsen som höjdes, värmeutvecklingen och den ökade aktiviteten i känslocentrum med serotoninpåslag - skulle många många fler skicka en liten hälsning via post!!!!

1 kommentar:

Idauh sa...

Min kompis Sofia har verkligen tagit tag i just det här och sms:ar/mailar sällan eller aldrig inbjudningar längre utan gör ett eget litet kort som hon postar - föredömligt!